En gång i tiden fanns det människor som tyckte att all musik som inte var politisk inte hade nåt existensberättigande. Det kan idag låta lite overkligt och löjligt. Lite hårt och taskigt, men så var det faktiskt. Och bakom de auktoritära skäggen med luffarkläder lurade beräknande typer från medel och överklassen. Det var folk som hade - och i synnerhet skulle komma att ha - nåt att säga till om. Dansorkestrarna försökte ignorera det där, men ibland föll man till föga. Dansbanden var till största del bemannade av osäkra arbetarkillar som hade svårt att hävda sig när skäggen pekade. Detta påtvingade engagemang gav upphov till en hel del makabra låtar som visserligen skäggen säkert betraktade som framsteg för folkbildningen, men som egentligen vara var en politiskt korrekt sörja, utan någon som helst bakomliggande tanke från upphovsmännen.
Men åren går, och en del av låtarna som kom till genom tvång, har med tiden fått vissa konstnärliga kvalitéer.
Ett sådant exempel är Benny Borgs "En spännande dag för Josefine", som behandlar ämnet Rasism. Den låg nia på listan med Schytts 1974.
Och mobbningen av Josefine förklarar man med att Hennes hud var tillfälligtvis en annan.
