Sedan 1976 är det samma sorgsna lovikavante - en med skoavtryck på, som ligger där i snöslasket. Den utgör en viktig del av rekvisitan i SVT:S hemliga låda med saker som har till uppgift att förstärka våra intryck av reportagen. Hyland sägs ha kläckt den briljanta idén med lådan. Cheferna drog tillbaka sitt sparpaket det året, Hyland hade sparat viktig tid, ansåg man. Uppmuntrad av succén kompletterade Hyland lådan med tre fejade brev från förtvivlade barn, skrivna av honom själv. Ett av breven låter så här, och ni har alla hört det: "Pappa er jag än verdelös menska otan menskoverde?". Fryser man bilden och betraktar den en stund är det uppenbart att det är en vuxen människa som skrivit texten.
Här är ett exempel på hur lådan används i praktiken. Reportern besöker mobbarskolans öde skolgård sent en eftermiddag. Så hivar han ut lovikavanten på marken innan han börjar fotografera. Som tittare förstår man att här, här har någon verkligen fått stryk. Grabben fick inte ens med sig lovikavanten hem - så mycket stryk fick han! Stackars jävel. Vanten regerar under vintertid. Sommartid använder man Den Deformerade Gubben. Det är en leksaksgubbe med lite sorglig karaktär. 6/3 i år fick den vara smakförstärkare i ett inslag om en lekplatstragedi. Reportern hade placerat gubben på cyckelkarusellens skena. Utanför bild drog sen det sentimentala fanskapet karusellen framåt, och gubben hackades fram klämd under hjulet. Till detta klipp hade man lagt några sorgsna pianoackord, och en speakerröst som skildrade hela händelseförloppet.
Jag har börjat göra egen rekvisita. Den här mammadockan skulle kunna användas för att illustrera ett knullmord.
