Jag minns en gammal Amazon, jag tror den var av årsmodell 1968. Den fick motorstopp bara ett tiotal meter från där jag satt. Ur den strömmade instrumental rock med samplingar av avföring som föll, toaletter som spolade etc.
Amazonen och mannen som satt i den var en del av raggarkulturen.
Den kulturen hade ingen särskilt hög status när jag växte upp. Det var inte ens kultur. Countrydiggarna tillhörde nästan uteslutande socialgrupp tre. Men klockan 00.00 på millennieafton vände det.
”Raggarkulturen är den enda genuina kulturen”, skrev någon på DN.
När Sveriges tyngsta tidning tycker till börjar man förstås rannsaka sig själv och sin egen musikaliska gärning. Man frågar sig varför man åtminstone inte en enda gång samplade ljudet från en pissoar, eller någon som kräks.
Jag förde statistik över den genuina musik som spelades i de 1032 raggarbilar som tog nästan två timmar på sig att passera mig på sin väg till Falun. Tusen objekt är förresten en rätt vanlig siffra när SIFO gör mätningar. Det brukar räcka för att bevisa någonting. Resultatet blir inte helt tillförlitligt med det antalet objekt, men visar dock en tydlig tendens.
Procenttalen (Avrundade)
