FÖRSÖRJNINGSSTÖD

KARAOKE

EN KVÄLL PÅ RESTAURANGEN

Det var någonting med hundens ögon...

Kardinaltetrorna samm i skuggan av maxi-rullen
toalettpapper bakom akvariet.

Väggmålningen frestade med pizza med 2 oliver på.

...Men jag scannade den och upptäckte ojämnheterna
och färgskiftningarna - det var äkta kalamatas - inga
små svarta urkärnade jävlar från Eldorado.

DAGENS DIKT

Har någon jävel sett Tussen

som har sprungit bort

Hon är spräcklig, era jävlar

och har en brun tass

Jag har rivit alla lappar

med mitt hemnummer på

men ni finner alla siffror

 i själva djurets kött

VECKANS DECKARE

BAND SOM ALDRIG FUNNITS - DIAGRAM

DU LÅG PRECIS I TÄLTET

Du låg precis i tältet

då när jag fällde trädet

det föll och träffa kuken

för det fanns en beräkning;

jag hade måttat mitten

jag hade kalkylerat

det hände dig i sömnen

det hände mitt i livet

du famla efter kniven

och efter telefonen

du nådde ingetdera

som fastklämd under trädet

med tältduk däremellan

som bränts av cigaretter

som nyinköpt var brandgul

mot aspen som var gulvit

och fälldes nästan ljudlöst

den träffa under tystnad

som bröts utav ditt ap-vrål

som dämpades av grödan

Jag hade glömt motivet

som legat bakom dådet

jag hade redan farit

med Tönnebro som slutmål

MANTALSSKRIVEN I TÖNNEBRO

Mantalsskriven i Tönnebro 
Mentalt riven i eget bo 
Vem ropade 
Läs ert programblad av väntade entréer 
Vi väntar här för vi vill ha er

Se saliven i dödens bo
Sexarkiven - ett dräktigt sto
De kallade
Ge oss en textrad för hemliga turnéer
Minns vad jag sa när allting vänder

Sjukligt driven på Jägersro
Negativen av framtidstro
De bluffade
Med Hasselblad mot sömniga alléer
Vi håller käft och ingen namnger

Övergiven på TCO
Perspektiven i Örsundsbro
Du väntade
Vita kaskad mot skammens chiffonjéer
Kramar fast all beröring bränner

Se saliven, se PRO
Svårt begiven med en gudstro
Vi strandade
Trubbiga sågblad mot döende penséer
Vi håller käft och ingen namnger

Sista kliven av framtidstro
Intensiven med en gudstro
Vi väntade
Ett medlemsblad för gamla länsmuseer
Än finns det sorg som ingen medger

Undergiven där subban gno
Övergiven ett rendezvous
Vi grinade
Tänder en eldstad för dåtidens succéer
Vi led och fällde persienner

Färdigskriven i sabbat bo
Efterbliven med övertro
De rasade
Ett reningsbad för nazikoryféer
Vi kommer fram när solen skiner


Håller kniven där fröna gro
Färdigskriven i Värnamo
Vem skämtade
Stolta fasad mot gömda kvalitéer
Vi väntar här tills allting brinner

OSV OSV

EN DAG PÅ PSYK

D

et kan ha kommit väta i dörrklockan på psyk. Kanske kaffe, kanske tårar. Det var flera falska toner i den i grunden ganska muntra melodin och rytmiken var sönderbruten. Fjärde takten inleddes av en extra stark fyrstryken sinuston som skar i öronen. Det var inte mycket kvar av ”Auld lang syne”, ’Sången som ingen kan’, kallas den ibland då få minns hela texten. Ingen verkade heller behärska Livets Sång – och så bar det av mot psyk en vacker dag. ”När lägerelden brunnit ut”, eller nåt i den stilen hette den i vår scoutgrupp. Den fungerade som avslutningsvisa innan några fick fly hem från spö. Jag bankade på rutan med min råbandsknopsärrade näve till den vansinniga melodin. Ingen kom och öppnade. Då plötsligt efter modulens svaga inledning gjorde den en misslyckad skenmanöver. Och som vore det ett försök att avleda uppmärksamheten från den felaktiga tonen, lät den de efterföljande tonerna komma i dubbel hastighet. Kanske hade någon gett sig på mekaniken när han insåg att låten var för pampig för avdelning 42. Eller så hade de valt rington med den dystra svenska versionen i åtanke – ”Godnattvalsen” som Ulla Billquist sjöng in. Hon tog dessutom livet av sig. Hemlig bög var hon också, kanske en passning från psyk till oss som väntade på att bli insläppta. Ett sätt att räta ut några frågetecken och eventuellt spara terapitid. Alla hennes 358 skivsidor smälte när huset brann, vilket sägs ha varit den utlösande faktorn till självmordet. Hennes lilla dotter klarade sig. Men meningslösheten blev ändå övermäktig när monumentet över henne själv var grillat. Nu ljöd den gamla listettan i trapphuset. Förvanskad som ledmotivet till en lallande fåne som försöker intala sig att allt är bra fastän ingenting är bra. Jag skrattade och blev insläppt av receptionisten. Psykologen var vacker, lång och smärt. Jag hade  hittat honom med en sökmotor på morgonen. En nätupplaga berättade om hur han hoppat i ån och räddat livet på en berusad man. Han tog min hand och tryckte till. En ny fyllskalle skulle räddas.

FAKE-PLÅSTER

DE FETA

 

 

Man förväntar sig krossade speglar hemma hos en fet.
Men de hänger alltid där de ska. Speglarna blottar hemligheten bakom det överflödiga fett som aldrig reducerats – fettet vållar mindre psykiskt lidande än man skulle kunna tro.
Ibland är de guldpläterade, de där speglarna. Man förväntar sig bakgrundsljud där tuba och trombon skildrar de feta där de rör sig i sina lägenheter. Men brassektionen drunknar i svensktopp.Till glaskross och trombon-glissandon faller de och späcket pulvriserar möbler. Sen tar de sig aldrig mer upp, tänker man.
Men det gör de alltid. De reser sig ur rasmassorna, vaggar obekymrade iväg mot sina kylskåp.
En gång gjorde man ett TV-program med feta människor. Man matade dem med nyttig mat - och de smalnade.

Men de feta hade en hemlig agenda.

Och när TV-teamets sista gubbe lämnat inspelningsplatsen började de äta dålig mat igen. Utvärderingen ett år senare gav ett nedslående resultat. De feta var nu ännu fetare än de var innan bantningskuren. Det var som om de skulle ha straffat sig själva för att ha brutit mot en grym naturlag om förfall. Det ser inte bättre ut när man summerar en långsiktig behandling av sexdårar, törstiga eller barn med särskilda behov. Fettet är bara mer påtagligt. Och omgivningen kan följa den fetes hopplöst stillastående kamp.

Men ibland verkar det som om vi alla sitter där vi sitter. Att vi bara temporärt tar oss från vår guldsits eller bajsdyna, beroende på vilken plats naturen har gett oss. Och snart sitter man där igen – och inte ens guldsitsen är helt ren. Bestående förändringar kräver en hotbild. En läkare som skrämmer skiten ur en. Ett outhärdligt självförakt. En skämtspegel som gör en fetare, levern lite mer svullen och penis deformerad i spegelns konkava veck. Därifrån brukar vägen till förändring vara kort. Fast inte ens då finns några riktigt bra garantier.

YOKO AND THE BEATLES

J-O

Racket och tvåstjärnig boll.
Drömde om bengaliska eldar och våldsamt upplopp
runt bordtennisbordet.

MAKTSKIFTE

Vernissage och öppet hus i konstnärsbyn.
Jag går från kåk till kåk och släpper skitar.

SEMESTER

Turistfällan slår igen bakom jappsens ryggar.
Nu är det bara dom och dalahästen.

NYA FILMAFFISCHER: SALÒ

EN SVENSK MYT

Näbbstövlar med stålhätta:
Ohly skönmålar sig själv i fiktiv strid.
Han budar på gatsten, Tradera frestar med stora bumlingar
som den autonoma vänstern kastat mot borgarnas barnvagnar.
Han tar hem ett bud, en liten skärva.
Det enda som stör är stenbitens strimma av stenkastarens
eget blåa blod.
Kommuntransport levererar direkt till balkongen.
Handikappkranens klor lösgör den medvetslösa flickan
- helt färsk och sovvarm.
Från skändad i sovsäck i Hvitfeldtska Gymnasiet till
slid-piskad av Ohly på Ohlys balkong.
Hon sover bort tillfället då Ohly ska skriva arbetarhistoria.
Han sträcker ner en arm mot henne.
I samma stund blir himlen röd – det regnar gatsten.
Det är stora röda rubiner.

Lättare / hårdare sparkar underlättar parningsleken;
colliens rädsla planteras i en staffordshire terrier.
Bitmaskinen ska förverkliga en gammal dröm - att göra
Iggesund till en tummelplats för färgade människor.
Men Ohlys bruna vän börjar ställa obekväma frågor.
Han ifrågasätter värdet av vänsterns kamp för att K-märka
en husfasad med sprayad kuk på.
Det slår blixar ur hans korinter till ögon.
Grabben sågar en av vänsterns hjärtefrågor – förbud mot
drogtester i skolan. Han kallar skolsysters kränkning en vag
föraning av den kränkning som väntar då framtidens torskar
väl gjort tjackluder av Unga Förnedrade Örnar.
Han lägger fram en fräck konspirationsteori om att SAC:s
”slentrianvandaliserande” av privatskolor i själv verket var
beräknat då Nackademiens Gymnasium klarade sig – där
studerar Ohlys egen son.
Fernando har blivit ett problem.

Lädersätets tårar torkar in till ett kemiskt tecken.
De är inte längre tragik utan Natrium, ett vanligt grundämne.
Ohly sparkar ut en bearbetad och rödgråten Fernando ur sin Opel.
Kräket spottar bitar av tacos – fabrikat Eldorado.
Ohly får taco-splitter i ögonen.
Tacobåtar svävar genom Iggesunds luftrum.
Blinda ögon mot Iggesunds olycksbådande halvmåne.
Fernando ser inte strecket - osynligt bläck rakt över Latrinamerika.
Ohly drar thinnertrasan över Iggesunds svartmålade herr gårman.
Handflatan mot Fernando - Ohly prövar barndomens spegel,
men i den grymma vuxenvärlden vill brunheten inte studsa tillbaka.
Ohly stryker ljusbrun från Färgade Favoriter.
Ohly visslar. Hans muskler visar sig i dörren – halvdags VAB
och en frist från Lustiga Huset.
Förbrytaransikte. Patologiskt rus. Svår maltallergi.
Jätte-triceps pumpade i Speglarnas Sal. Ärrad från käken till
vänster öga efter en tandläkarmiss. Spår av sockervadd i ansiktet.
Hans mellannamn är Slagsmål.
Björn Afzelius mästrar i Opelns bilstereo medan Fernando tigger
om nåd på klingande West-a-fool.
Lustiga Huset är jättedum mot Fernando.
Ohly kissar vitt över en joddlande Fernando.
Flåbusen fistar Fernando frenetiskt – anus blir en
läääskig skräcktunnel.
Hela Iggesund känns som ett upplevlesecentrum.
Lustiga Huset låter näven svepa genom stjärten i cirklar
som sockervaddsmaskinens armvisp.
Innehållet i Opelns bagageutrymme formar sig runt Fernando
som en pepparkaksform.
Knallen tar koftan som souvernir.
Ohlys sås har gett knallens nya kofta affektionsvärde.
Fernandos vita tjej våldtas i ett hav av Lejongap, Hundkex
och Teverona.
Ohly orienterar sig genom samlaget med pannlampa med
15 watts mysbelysning.
Sädecellerna kallnar till en extra hornhinna över hennes
högra ögas hornhinna.
En Teverona fastnar på Ohlys kavajslag.
Han viskar i hennes öra:
”Teverona, baby. Mormors glasögon i folkmun”.

VÄNSÖKAREN

Det brukar vara en viking, eller nåt liknande.
Men se – här har man avbildat en helt vanlig svensk alkoholist.
Och det är en skylt som håller vad den lovar.

LYKTA

Efterfestens förstärkare har trasigt relä. Stukad dans till liten
klockradio. Någonstans i bruset hörs Jerry Williams - men han
sjunger inte. Jerka gråter på ett okänt antal MHz.
Det är en ond och förtrollad klockradio.
Plötsligt minns jag en psykiatriker från TV. ”Nekrofilen”, sa han,
”brukar föreställa sig liket som både varmt och mjukt”.
Det hade någonting med en känslomässig blockering att göra.
Jag börjar dra paralleller till mig själv och mitt förhållande
till levande människor.
Värme och gemenskap som uteblev.
Det sista jag såg var fördärvade äpplen - barnen hade tagit en
liten tugga av varje. Sedan gick jag min hemliga stig till
restaurangen. Men bitar av intrampad trolldeg föll från skorna.
Bakom mig låg bitarna spridda och röjde min skyddade indentitet.
De lyste i natten som orienteringskontroller.
Fruktskålen var en rar syn - i skarp kontrast till Kjell. Han ropar:
”Lennart Lill-Strimma Svedberg”, innan han spricker i neonljuset.
Men sex-disketterna levererades innan han sprack, de skulle komma
att kladda ner hela Internet.
Och Gunilla skulle ge det nedsprutade ansiktet ett ansikte.
Jag flyr från hennes klagan - till jukeboxen. Plötsligt börjar mina
fingrar trycka på alla knappar samtidigt.
Jag hade tappat kontrollen över mina egna händer.
En obehaglig tystnad följde. Det kändes som om jag precis tryckt in
fel kod i Lost-bunkern. Så började mekaniken arbeta. Den tejpade
skivarmen svängde med gräddvit protes under glashöljet - mot
okänd skiva. Musikboxen skulle slumpa fram ett första intryck av
mig, jag var rätt ny på stället. Mängder av låttitlar passerade revy
från mitt bläddrande i apparaten – grejer som inte gick att snacka
bort. Men jag hade tur – Juice Leskinen. Jag såg en finsk tumme
höjas i uteserveringens halvdager.
Man drömmer om förödelse – men det blir bara en liten hämnd.
Trycker med flit på den högra sidan av spolknappens två fält
- ekonomispolknappen - och lite skit blir kvar.
Men Gunilla blinkar till mig när jag kommer ut därifrån.
Nollan är spräckt – och jag har tvättat händerna.
In i någons bil och i väg till en lägenhet.
Jag faller – bragd ur jämvikt - rakt över en uppfläkt Gunilla som får
utgöra provisorisk bår. BASIC soltopp - hon har fixerat pattarna
med gulsvart avspärrningstejp. Vaginalkula och konstgjord höftkula.
Och så disco-rök över alltihopa – men helt ofarlig att inandas.
Jerka tar ton i klockradion. Det låter som en varning.
Sången bryts för ett meddelande: Kjell befinner sig inom den
förbjudna radien av trehundra meter. Han skriker åt oss från parkeringen. Det låter som svartsjuka.
Småskuren jävla typ.
Och beredd att ta konsekvenserna av ett brutet besöksförbud.
Han vill verkligen ha sitt gamla skitliv tillbaka.
Men hisstaket är löstagbart, och vi flyr via hisschaktet.
Hon bjussar på taxi hem - färdtjänst till fast pris.
Jag vinkar med näsduk. Så kliver jag in i min lägenhet, plockar
fram fruktkniven och skär bort äpplenas brunade tuggmärken.
Sen slänger jag dem och går ut för att köpa nya fräscha äpplen.

BINGO

Märkpennans neonplump på nr. 23.
Sedan ett intervall på 31 sekunder till kupongens nästa
nummer - som är omarkerat.
Därför är det sannolikt att han dött någon gång under
den där halva minuten. Det var slutsatsen jag drog efter att
ha klockat de olika momenten under reprisen.
Jag väntade förgäves på att bingomuzaken skulle brytas av
detektivmusik. Men det fanns inget kriminaltekniskt intressant
med det här dödsfallet – det var en helt naturlig död.
En död för de närmast sörjande - om det funnits några.
Och den inträffar precis 3 minuter innan Färgfemman ska börja.
Likbil bakom grön lucka.
Och så kopiöst med smågodis bakom den röda – sötsakerna hade
tagit livet av min gamla släkting.
Jag öppnade fönstret, såg upp mot himlen och gjorde en felaktig
UFO-observation. Jag gick fram till möbelorgeln och tryckte på
strömbrytaren. Den började brusa dovt. En av fotpedalerna var
skev, så jag sparkade till den så den hamnade i rätt läge.
Jag slog an ett mollmajnio – ett detektivackord.
Och så kändes hans torftiga död med ens lite mindre torftig.　
Det femtoniga ackordet är som en chockvåg i fem sekvenser – man
får en viktig insikt, samtidigt som frågetecknen hopar sig.
Det klingar i HBO-serien Sex På Stan. 
Det är det sista som händer i vinjetten, om jag minns rätt.
En gång ett stolt deckarackord som brukade annonsera en ledtråd,
ett likfynd eller ett villospår - i dag på dekis som förstärkare av
obehagliga sexskildringar i en deprimerande tv-serie.
Jag begrundar både ackordets och min släktings öde under
ett stilla nynnande, stöttad av gamla Yamaha B-805:

Släkten börjar sina
en och en så stryks de med ett X
Du dödades av Ballerina
som tillverkas av Göteborgs Kex

Spökskrivare åt Fonus – en gammal och krossad dröm.
Jag började bläddra i telefonkatalogen efter en annan begravningsbyrå.
Min blick vandrade genom rummet medan signalerna gick fram.
Jag ville inte blanda mig in i en arvstvist om möbelorgeln.
Men jag kunde behöva en bra märkpenna.

PICTOGRAM - GÖTA KANAL 1

Svante Grundberg:

GÅRDAGENS LIRARE

Spelförluster bearbetas i nattens drömmar.
Jag själv som gnuggar en pinne i hopp om att kunna
förse scoutledaren med eld.
Plötsligt blir jag varse – det är scoutledarens kuk
jag gnuggar. Vaknar av att jag onanerar.
Istället för eld - sperma.

Men hoppet om gott liv hålls vid vid – med hjälp av
illustrerade körsbär. Höljet är ett membran som
planterar taskiga gamla ljud i spelarens kropp.
Alla musiktekniska landvinningar har förlorats med flit.
General Midis efterblivna anfader går igen i en harmlös
ljudmatta. Den dämpar vår befogade oro.
Vi glömmer att Jack Vegas är en farlig maskin.
Den dödade Bally och Gottlieb.
Den tvingade Wiliams att börja med dobbel.
Och därför fick vi aldrig det SALÒ-flipperspel vi drömde.
Tanken var att hertigens sked skulle fällas ut mellan flipprarna
som belöning efter en korrekt drop catch, och förhindra
en Straight Down The Middle (SDTM).
Det skulle bli poängavdrag vid uselt spel – ett nytt grepp.
Och när biskopen deklarerat att han förlorat sin potens,
skulle en av spelets två flipprar sluta att fungera.
Skönlir hade aldrig betalat sig i flippersvängen – tills nu.
Hade man bara säkrat avföringsskeden kunde den täcka upp
för en slak flipper.
Ni fattar vad jag menar.
Men istället fick vi Vegas, med ljudchip från kasserade
varuhuskaruseller.
Ljuden återskapade gamla sköna bilder:
Det lyckliga barnet i Domus karusellflygplan.
Maskinen stannar – kronan är slut.
Pappa lyfter upp det, eller lägger i en ny krona.
Så tripplar jag körsbär.
Vinstchans 1 på 3 - minus den okända procentsats
maskinen tar tillbaka från tidigare spelvinster.
Det är förkylt - men ingen pappa griper in.
Och ingen sked fälls ut och räddar mina kulor.
Förströelsespelets arrendator smulgråter över
degbitens magra fyllning – den som ska hålla oss spelande.
Han sparar för att kunna sponsra en liten men viktig
komponent till en bilbomb på västbanken.
Den här mannen fick 37 kronor av varje bortlirad hundring.
De resterande 63 gick till scoutrörelsen via Staten.
Jag var bunden vid maskinen - bränd kvartsjude fjättrad i pålstek.
Men en dag kom vi över en Jack Vegas på en tipp.
Plasten hade spruckit på en av knapparna och det var ölstänk på
skärmen. Vi satte i kontakten och den spelade sitt intro – den fungerade.
En lång historia av våld mot döda ting; vi hamrade på maskinen i
hopp om att finna dess svaga punkt.
Efter tre veckor och dussintals reparationer fann vi den.
Den satt listigt nog på vänster sida – de flesta spelare är högerhänta
och klipper därför till maskinen på höger sida efter en
misslyckad dubbling.
Nu behövde vi bara ett ställe utan bar med översikt över
apparaterna – vi fick överge Palermo.
Det blev fem dagars hamrande. Maskinerna svarade med
att spotta ut kvitton, när de inte gick sönder - vi började bli täta.
Men det vi inte visste var att alla apparater var sammankopplade i ett system som övervakades av lotteri-inspektionen.
En kväll gjorde de en räd, och lagen hade sin gilla gång.
Ganska snart fick apparaterna en ny och avancerad mekanik som inga knytnävar bet på.


Jack Vegas front i genomskärning. ”X” markerar dess svaga punkt.

PICTOGRAM: HAKELIUS SISTA STUND

MOS

Gärningsmännen hade skållat tantens gamla arm i
hennes eget berömda pulvermos.
Så vi öppnade kartongen och tog fram Den Lilla Kemisten.
Vi löste mysteriet med mosets hemliga ingrediens:
Extra mycket delvis härdat fett.
Smakförstärkare (E321) hade bränts in i skinnet, och
kryddblandningen avlägsnades samma natt på
Bollnäs sjukhus.
Men en stundande högtid hägrade, och ingreppet skedde
därför med halvhjärtad precision. Efter komplikationer och
lång konvalescens var hon tillbaka vid mosbunken.

Nattens filter hade silat bort allt ljus. Det hade bara lämnat
korvkioskens glasade lucka. Vi betraktade hennes fasansfulla
ansikte i den inramade rektangeln av stekos och neon.
I övrigt bara mörker.
Vi såg på hennes arm. Den lilla empati vi möjligen kunnat
uppbåda låg kvävd under den sordin som nämnda kärring
själv slängt ut.
Vi hade en gång beställt mos, strips och burgare av henne.
Pris: 42:-
I ögonblicket efteråt upptäcker vi att våran beställning har
ett samlingsnamn: Tuffing on the rock, ett s k. hamburgermål.
Pris: 37:-
Kassan klingade och affären var i hamn – oåterkallelig.
Och det var därför vi hade återvänt.
Kanske hade hon bluffat - kanske hade hon en för henne
logisk förklaring till sitt vansinniga beteende.
Det kändes viktigt för oss att veta orsaken.

Min svartmuskige kompanjon hade nagelsaxen i beredskap.
Ett enda klipp och mitellans flottiga band skulle brista och
skicka ner armen i moset igen.

Hon knappade in 42:-, trots att hon bespisade under hot.
Kärringen spottade sesamfrön – avslickade från kunskapens
hamburgerbröd
Armskadans sensmoral var förlorad, skymd av stekos.
Vi lät näsduken svepa över fingeravtrycken innan nagelsaxen
hamnade i snön. Armen hängde kvar i sin mitella – man kan
inte höja mental kapacitet med våld.
Och det var inte tio förlorade kronor vi sörjde.

När vi hade gått en bit därifrån vände vi oss om.
Inga tecken på sviktande kundkrets, bara hunger.
En familj utan pappa beställde.
Mamman delade ut varma mål till barnen.
De spred sig som små metastaser över den vitsträckade
hamburgerarean.
En dag skulle de strålas bort, tänkte hon.
Den dagen skulle sjungas in med karaokemaskin.

SKADLIGT LUDER

Allting sjuder

skadat luder

jag drömde om en vacker stund

en gemensam värdegrund


rouge och puder

skadligt luder

Jag drömde om en evig kväll

och en samverkansmodell


och hon frågade och varje fråga var dum

barnen badade och bråkade om allt skum

jag höll upp min radio och läste in ett tal

höll den mot rymden, skickade en signal


huset bjuder

skadat luder

drömde om all enkelhet

i en säker verksamhet


men i tv-spelet fick jag vara fiktiv

hon började kladda - jag förlorade ett liv

jag höll upp min radio och läste in ett tal

höll den mot rymden, skickade en signal


rösten ljuder

skadligt luder

avlägger en snabb rapport

jag är här men jag vill bort

DÅRARNAS TRON

Med ett bättre förstoringsglas ser man inskriptionen
på sätets stålhölje: SOU 1992:73 – Psykiatrireformen.
Få vet att sätet närmast bussföraren kom till som ett
led i denna reform. Det var tänkt som social träning för
ensamma, vansinniga och udda existenser - med
bussföraren som bollplank.
Lösa, men skruvade bollar av hat och pladder.
Oftast helt otagbara.
Dårarnas Tron blev standard i varje svensk buss.
Kommunal företrädde chaffisarna, men var samtidigt
beroende av sossepengar. Kommunal beklagade sig:
”Det var Ingvar Carlsson som satte dit det där jävla sätet,
så vad fan ska vi göra? Sätet blir kvar”.
Jag slumrade och hållplatserna låg tätt, tätt.
Aspö Corner – Märsö Kiosk – Hjulstabron –
Väppeby Vägskäl – Spelbo.
I trakterna av Aspö Corner sitter folk längst bak i bussen.
Det är tuffast, helt enkelt.
Men dragspelscentrat i bussens mitt är en skyddad zon.
Lädervägg i zick zack med ljuddämpande effekt.
Skrämda ögon i backspegeln. Rädsla som gift sig med
dödslängtan. En fetma som aldrig skulle försvinna.
Chaffisen manövrerade bussen genom det torra och
ogästvänliga landskapet .
Det var han som skulle bli kanalen in i samhället för
mannen i det extra sätet bredvid honom som skrek:
”Sax låg begravd i påse, slö av sten”.
Plötligt hördes ljud från bakre delen av bussen.
Aspö Corner-borna spelade vit makt-musik i ipod.
En röst vrålade:

Sverige är inte längre som det brukar
Men Tors Hammare ska krossa svarta kukar

Med både korrekt rim och vissa litterära kvalitéer
skilde den ut sig från allt jag hört i genren.
Fraserna ägde en giltighet, om man bara bortsåg från
det hemska budskapet.
Ett litet musikhistoriskt ögonblick i Spelbo.
Om jag nu uppfattat den rätt, vill säga.
Jag var helt nyvaken.

HÄNGD

Det sista jag minns var en skepnad i vit rock som
svingade en reflexhammare genom luften.
När jag hade återfått medvetandet var min tjej borta.
Jag befann mig i ett töcken, där doftpartiklar av
exkrementer från klinikens essenser dröjde sig kvar
efter den unge proktologens lömska räd.
Drivor av klöver hägrade på denna mindre attraktiva
gren inom läkekonsten. Löneläget kunde användas som
dimridå framför ens verkliga avsikter.
Ekolodets kalla display guidade honom genom grumligt vatten.
Så nappade det – han hade funnit Röv.
Dr. Sperber la rabarber på min tjej – och jag kände
mig bara fruktansvärt ensam och värdelös.
Jag drack apotekets Treo. Kanske drack dr. Sperber
receptbelagd Treo Comp – en tablett som utplånar
varje spår av bakfylla.
Kanske hade hon blivit lyckligare med mig.
Men säkert var att dr. Sperber - bättre än jag – skulle
kunna göra något för hennes rövs hälsa, om den
någon gång skulle börja vackla.
Men en kväll skimrade små virtuella stjärnor på
den gamla tjocka dataskärmen. De uppenbarade sig en
och en och annonserades med sinustoner.
Jag hade funnit en sajt där man kunde betygsätta läkare.
Där var ett dussin kategorier i betygsskalan 1-7.
Sju stjärnor till dr. Quinn - en ensam stjärna till dr. Död.
Så bockade jag i sju skinande stjärnor i varje kategori
- även i den om bemötande.
Högsta betyg till dr. Sperber.
Inte ens självmordsbenägenheten kunde neutralisera
min konflikträdsla.
Jag klickade på acceptera-rutan och loggade ut.

INGENTING HÄR

Svindlande magi / allting är förbi

det är harm som ger oss energi

dystra återstod / drömmer om ett mord

hjärtat blöder ymnigt låtsasblod

nävar knyts runt det som en gång var

händer öppnas - visar allt som vi har kvar

ingenting här / ingenting där

kärleken är kort / känslor trollas bort

och tårar som rinner försvinner

ingenting här / ingenting där

sågen håller du / jag sågas itu

till kuber som flyttas runt och sen

fogas jag aldrig samman igen

fingrar säger Knäpp / kram blir övergrepp

båda tar och sänker sig ett snäpp

hjärtat får ett stick / slutar säga tick

ingen röjer sina bästa trick

nävar knyts kring allt som varit dött

kroppens fall när nävar bearbetar kött

ingenting här / ingenting där

kärleken är kort / känslor trollas bort

och tårar som rinner försvinner

ingenting här / ingenting där

ingen mer kanin / vi har blivit svin

DAGENS KONST

Hästplågarna. Akryl och tusch (2010)

EFTER EN LÄNGRE TIDS SJUKDOM

efter en längre tids sjukdom

och att ha plågats understundom

efter ett liv av ingenting, tjingeling


med plåster i ett hav av fetvadd

i oändlig sorg och saknad

du lämnar kvar vår nekrolog, tar ett tåg


från då vi krigade med kuddar

till riktigt äckel när jag nuddar

din späda nacke lite grand - en sjuk mans hand


avföringsprovet från kliniken

är färdigt - du är djupt besviken

du är på väg med stora steg, tillbaks till Sveg


din lena näve fick en vass klo

vi kurar skymning i vårt dödsbo

en sällsam dröm om tömda gap, kvarlåtenskap


och nu finns inget som kan läkas

och ingen orkar längre kräkas

du somnar leende och blid - griftefrid

101225

Rensade plånboken och fann detta konsumkvitto från juldagen.

Så här i efterhand ser det lite tragiskt ut.

DE GAMLAS ESSENS

Dödsbädden dignade av hummer, tryffel och struvor.
Köttkvarnen hade vevats några extra varv för att fullända
parisermackan – men först efter en skarp tillsägelse.
Chikanerad charkpojke i skammens rodnad.
Nu låg parisaren där på nattygsbordet, lätt förmultnad.
Detta var min farmors dödsbädd – och den hade gamla anor.
Hennes första gripande farväl sammanföll med finanskrisen
1989, och blev en följetong under två decennier.
Rösten knarrade i telefonluren, gamla oförrätter väcktes till liv.
Och så ett ”Farväl – nu dör jag”.
Hon hann överleva många betydligt yngre släktingar, som gick
omkring och sörjde att hon snart skulle dö.
Vi rådde inte för det, men våran sorg började minska i intensitet.
Ibland kändes samtalen mekaniska, som om hon läste innantill.
Det var hyllningstexter till både den ena och den andre, men
där hon själv alltid spelade en viktig och central roll.
Kanske hoppades hon att nåt av det här skulle etsa sig fast i oss
och hamna i hennes nekrolog.
Den sista gången jag träffade henne hade jag glömt tvätta
bort min parfym. Old Spice, 98 kronor flaskan.
Jag hade förträngt hennes allergiska besvär.
Med blott 20 procents lungkapacitet flög hon upp ur
sängen och började puckla på mig.
Det är psykologiskt svårt att konfrontera en handikappad
döende person – även en person som alltid varit döende
och handikappad.
Jag gick ner för trappan och tänkte på Old Spice.
Old Spice hade en berömd slogan:
”Om din farfar inte använt Old Spice skulle du inte existerat”.
Jag kikade upp mot farmors fönster.
En grå tuss mot rutan – hon hade lagt sig ner igen.
Och hon bara fortsatte och fortsatte existera.

bara djur

smärtan är förstärkt

hjärtana har värkt

och svensk synd har passerat obemärkt


ingen blåser lur

korven glider ur

när fäbodarna bara håller djur


natten som en fond

till brunett från blond

och könssafterna matas via sond


rockens gömda ess

ing-marie & tess

se när vi sjunker med birka princess

--1224