bara djur

smärtan är förstärkt

hjärtana har värkt

och svensk synd har passerat obemärkt


ingen blåser lur

korven glider ur

när fäbodarna bara håller djur


natten som en fond

till brunett från blond

och könssafterna matas via sond


rockens gömda ess

ing-marie & tess

se när vi sjunker med birka princess

--1224

FRITT FALL

Vi hängde på en plats, och platsen kom med tiden att bli ett riktigt tillhåll. Vi fick handskrivna meddelanden.
”Det här är ingen värmestuga”, stod det.
Jag minns att jag vid sådana tillfällen brukade tänka på Sven Wollter. Hur hans fru och hennes älskare haspat dörren, så att Sven
Wollter inte kunde komma in.
Sven Wollter hade inte kurage att krossa en ruta på sin egen stuga
för att ta sig in, stoppa samlaget - och rädda sitt eget liv.
Det var snöstorm den kvällen och Sven Wollter hade bara en enda sko. Facit blev kallbrand, där valet tillslut stod mellan att dö eller att kapa ett ben.
Om jag minns rätt valde Sven Wollter att dö.
Detta hände i tv-serien ”Raskens”.
Nu stod vi där någonstans, fan vet var, men det var en lokal som
vi ville in i. En vuxen och fientlig människa betraktade oss där inifrån.
Hon hade Sven Wollters frus kalla ögon.
Hon såg på oss, och våra Egger 3,5% frös till is.
Sedan följde 20 år med ungdom i fritt fall i förfall.
Ett par gånger varje år har media rapporterat om ungdomens allt sämre psykiska hälsa. Det innebär att försämringar skett 40-50 gånger, bara sedan min egen ungdom.
Statistiken är tveksam - alla unga borde tagit sina liv vid det här laget.
Psykisk hälsa låter sig inte riktigt mätas, komplexiteten är på tok för stor. Portlåsen är fler idag än på min tid.
Men å andra sidan hade vi inte barnkonventionen i ryggen.
De självskadande snitten löper fortfarande övervägande i lodrät
riktning över handlederna, vilket anses vara lite mindre farligt.
Och Sven Wollters ben är fortfarande inte kapat.

 

N O S T A L G I

Nostalgi (grekiska nostos, hem, och algos, sjuka) betyder längtan efter ett
ofta idealiserat förflutet.

Michael Jackson var The King of Pop. Sen blev han pedofil, och var
ute ur leken. Men så gick han från att vara pedofil till att dö, och
man återgav honom titeln The King of Pop.
Den slingan ser omöjlig ut på pappret.
Men ytterst handlar det om nostalgi - sökandet efter gamla tiders
trygga punkter. Och punkterna behöver inte vara trygga - eller
ens punkter. Det räcker med bruna kluttar, eller röda droppar.
Ingen känner pressen att följa det förtvivlade ropet till de fallande
dropparnas källa.
Folk gömmer Cederroths lilla blodstoppare, och låter det
nostalgiska spöket trycka sin näsduk över näsan och käften.
Man hinner tänka: Å nej, Kloroform, innan man försvinner
in i dimman. In i den sköna världen av allt gammalt, tryggt
och beprövat. Här kommer ens egen säkerhet före kvinnornas,
barnens och blommornas.
Det ska vara identifierade droppar – de som fanns förr.
Samma gamla varma väna trygga träck.
Inte den nya, den av leverskadan vitfärgade skiten.
Eller medicinskt korrekt: ofärgade skiten.
Man bränner in 1985 på amazonens handskfack med den
inbyggda tändaren. Man vill tillbaka till framtiden då kroppen
fortfarande kunde bryta ner de röda blodkropparna
och ge exkrementerna sin rätta färg.

Nostalgi omfattar till slut nästan allt som förr fanns omkring oss.
Goda avsikter kan översättas till:
Jag har aldrig gillat dig, men nu gör jag.
Det beror på att du var en del av min värld innan jag blev sjuk.

Och Ekmans kyrka skiner som självaste Stomatolskylten.
Majken hänger på kyrkans parkering. Hon är gammal, men har sina
egna tänder. Hon håller lyktan i nivå med sitt eget tandkött.
Ekotal – orden spottas fram med monoton stämma.
Sånt gick man inte igång på i sin ungdoms vår.
Men nu är du ögongodis, baby.
Kristen förändringsobenägenhet har med tiden gjort dig -
och resten av er - till en del av min historia.
Med fjäder och bläck strök vi till sist R ur L a t r i n o s.
De blev folkhemsk hårdvaluta.
Nostalgins vindar sveper över färgskalan från Startpunkt Gräddvit.
Och de drar söderut mot svart, så håll ut alla färgade.
En dag bara byter man sida, man börjar hålla fast vid livet.
Man börjar heja på de vita blodkropparna i kampen mot bakterierna.
Man börjar säga Ja Till Livet.
Man börjar rättmätigt lägga skulden för förstörd barndom på sina
föräldrar, istället för att knacka dockmakarbög.
Man börjar inse att det enda han egentligen lyckades förstöra var en massa barnprogramtid.
Vi hade överskattat farligheten hos den gamla teatermannen, vars främsta drivkraft var en enorm sorg.
En dag kanske även jag skonas, efter ett liv där det medlidande jag väckt hos tjejer alltid varit ljumt. Sällan starkare, än att det när om helst kunnat överskuggas av t ex synen av en bandagerad djurtass.
Även då den bara var animerad.

Det låter så här på Ranelidska:
Jordens barn kan aldrig urholka nostalgins sten.
Inget kan hindra mörk hy kombinerad med sammanväxta
ögonbryn, att på sikt skina som de 1361 glödlampor med
effekten 25 W som utgör de varma hjärtan som pumpar i
evighetens Stomatolskylt.

Men kan ruttenhet vara så monumental att den är omöjlig som nostalgi?
För att få svar på den frågan måste vi vrida ratten bakåt till 90 mhz.
Tendens i SR ger ett dystert besked, med ett reportage om Sture Bergwall, fd Thomas Quick.
Radiohuset nostalgifrossar med 29 minuters mys - destination Våra Hjärtan. Sture bombas med harmlösa frågor till nybryggt kaffe, och avslöjar var han förvarar fredagens svarta lakritsbåtar.

Sture säger:
”...Och den här tiden på året så börjar solen synas i de här tallarna. Guldgula som om de vore pläterade med guld. Så lite anar jag av världen utanför den här världen”.

TILL 22-ÅRSMINNET AV CURTH HSONS DÖD

Hson gav oss realistisk pornografi
Både till skrift, layout och fotografi
Med utgångspunkt från verkligheten som vi lever i
Blev det en dyr - men mycket prisvärd pornografi

Hson gav oss snygg och stilren pornografi
Både till tanke, format och typografi
Han symboliserade allt man ville bli
Men han lämnade ett stort tomrum när allt var förbi

Det var en bra och mycket gångbar pornografi
Men en ständigt motarbetad pornografi
Det är många år sen som hans hjärta slutade slå
Men hans ande spirar i Oxtorgsgränd 1-2

Hson ger oss aldrig mera pornografi
Det är andra som tagit över hans industri
Men trots noggranna instruktioner om vad som är rätt
Har man förvaltat arvet från Hson på det värsta av sätt

Man har fördärvat bra och slitstark pornografi
Det blev urvattnad och själlös pornografi
Det är många år sen som hans hjärta slutade slå
Men hans ande spirar i Oxtorgsgränd 1-2

Denna man som gav oss helt otrolig pornografi

OCH VI GICK HEM

Vi var unga, vi drack kaffe
Lyssnade på E. Hitler & Luftwaffe
Men inga handikapp var grava - vi spillde Java
Och vi gick hem

Vi blev äldre, vi blev tjocka
Någon ropa Låt det bli en väckarklocka
De fetas kärlek var blott sagor – som föll i flagor
Och vi gick hem

Det var gallrat, det var sållat
Allting vackert hade någon redan ollat
Men vi fann överblivna människor - det uppstod känslor
Och vi gick hem

Vi är gamla, och vi klagar
Sodom fick vi blott i 120 dagar
Juridiskt är vi inte störda - vi blev bönhörda
Och vi gick hem

GÄVLEBORG HAR BLIVIT FARLIGT

Repa mod
Alla hjärtan sprutar blod
Vi försöker ge oss hän
Men kvar i Gävleborgs län
Facklans ljus
Vi campar utanför ett hus
Vi letar saker som vi tappa
En sjuk och biologisk pappa

Vi letade barndomens grav
I bollarnas hav
Vi sökte en fristad från skäll
Drömde att någon nån gång ska bli snäll
Vi väcker barndomens lik
Med luggar och skrik

Inget mer
Bollar i luften faller ner
Vi bär alla på en kvarnsten
Vi är dödade sen barnsben
Sov en stund
Vi blev kvar i Iggesund
Alla tjejerna har dragit
Gävleborg har blivit farligt

Vi letade barndomens grav
I bollarnas hav
Oförändrad person över tid
Med evig ungdom för alltid på glid
Vi väcker barndomens lik
Med luggar och skrik

GLOBEN

Söglob. 99:- från El-Giganten. Globen levereras med bifogad bild.
Denna bild är den förhandsgranskning jag fick vid beställningen: Badmästare 1982. Och Järnmagistern blev aldrig av.
Livräddningsdockan väntade livlös och förgäves på botten.

RASBIOLOGINS ÅTERKOMST

Slagen ven i skolans korridorer, och vi började se en tendens -
det var oproportionerligt många vänsterkrokar.
Detektivlådans förstoringsglas vandrade från värkande
magar till fotspår. Skitiga fotavtryck gav övertydliga
ledtrådar om gärningsmännens flyktväg.
Samma gamla rutt, helt utan spänningsmoment.
Mysteriebilen rörde sig hemtamt mot destination
Observationsklassen.
Det var där de vänsterhänta förvarades.
Ibland vallades de på brottsplatsen. Men det resulterade bara
i etter värre smärta, av ännu fler vänsterkrokar.
En massa onödigt mänskligt lidande.
Jag minns folks skrämda blickar mot deras dörr.
De vänsterhänta stirrade på oss. De brukade slicka på den
glasade dörren.
De slickade mot oss.
Det var 68-generationen som härskade på bygget.
De hade huggit ner sina föräldrar som gamla almar.
Med de gamlas bortgång försvann en massa kunskap,
som den om betydelsen av låg panna.
68-barnen gick på motsatt linje, som barn alltid gjort.
De lastade Samhällsmaskinen för att hänsynslöst ha tryckt
ner hårfästena. De lyckades dra med sig hela den oberoende
vetenskapen i vansinneskarusellen.
De manipulerade Sveriges vetenskapsmän att hoppa över
vetenskap en generation - som om det varit fråga om alkoholism.
Lärarna ropade efter oss. Ur skäggen seglade lunchboxens
alfalfagroddar på darrande ljudvågor.
Mästrande stämmor förstärkta med skolkorridors-akustik:
”Tänk om det är de dumma som är snälla och de snälla som är
dumma”. ”Tänk om det är bra att komma sist i en tävling och
dåligt att komma först”.
Budskapen trummades in i oss med tamburin, och slog rot.
Men så är det åter dags för ett generationsskifte.
Man har återupptäckt generna som låg gömda, inbäddade i
ett lager av beige-brun plysch.
Vetenskapen är tillbaka på banan - rapporterna haglar:
Dyslektiker skannas – taskigt med aktivitet hos den
automatiserande avkodaren / Snittade örsnibbar vittnar om
hjärtproblem / Bokstavsdiagnosernas mysterium – Arv spöar miljö.
Och nu senast: Ansiktsmått mäter ilska.
Generna har gett sig in i kampen mot Samhällsmaskinen om
positionen som förste förgörare av mänskligt välmående.
Vi ser början på en politiskt korrekt version av den gamla
rasvetenskapen. Denna gång kommer brottslingen slippa
undan – han har lidit nog. Och ingen förtvivlad Same-Jojk
kommer heller ljuda från vanföreanstalters experimentsalar.
Nya grupper kommer att ligga under lupp. Det blir folk som
kan tryckas till utan att någon bryr sig.
Grupper med en plats i solen.
Välgörares tandrader kommer att granskas - som om
de suttit i käftarna på vita amerikaner.
Endast en grupp från gamla tiders experiment kommer – och
med utan risk för repressalier – ligga kvar för fortsatt
observation: Judarna.
Vi kommer att analysera varje flarn i den kaffesump som
spillts över blivande tyska lampskärmar – de som vilar över
giriga och energislukande lampor, med krökt sockel.

KONTRASTER

Okänd kvinna med Liljekonvalj. Tidningsurklipp
upphittat utanför skatteförvaltningen.

790630

Common sence, bonnförnuft. Tillskrivs vanligen en människa som
haft vett att aldrig läsa en bok.

På kvällen 30/6 1979 för Sveriges föräldrar en hopplös kamp
mot klockan – Det är bara timmar tills lagen mot barnaga träder
i kraft. Snart tvingas de byta från fysisk till psykisk misshandel.
Pappor slutspurtar med några sista vemodiga slagserier.
En ögonvittnesskildring: ”Tolv örfilar synkroniserades med
moraklockans sista tolv slag. Sen var det äntligen första Juli.
I grammofonen sjöng Gullan Bornemarks ungar Hallå Hallå till
snytingarna”.
Sverige vaknade upp i en liten tyst landsorg - en landsorg ingen ens
vågade utlysa. Denna afton hade blivit en dyr affär.
Tandfen fick dammsuga kappa och trenchcoat på 25-öringar.
Men det blev en bra slant till karameller som skänkte lindring i
barnens ömmande munnar.
Detta skulle kunna vara inledningsscenen i filmen om
Gullan Bornemark.
Hon fann musikaliska lösningar som andra tonskapare
missade – de var allt för uppenbara, som gillrade fällor.
Men enkelhet är ofta endast skenbar. Det är svårt att hitta dit,
särskilt om man kan mycket. Svårt att hitta rätt bland alla val.
Detta är basic, melodier flyter fram i sekvenser. Men små, knappt
märkbara variationer gör Bornemarks musik egensinnig.
Det är helt, det är rent. Det är storslaget och präktigt.
Vackert, men aldrig sentimentalt.
En kontrasterande ljudkuliss när barnen fick sina dagsedlar
förr i tiden.
Bornemark hade varit ett livsfarligt vapen i händerna på Hitler.

VÄLGÖRARE UTAN KALL

Tanken var att även jag skulle få göra lite Dawit Isaak-kärriär.
Så jag började med att lägga upp det där obligatoriska dystra
tidtagaruret. Men på nätet började det leva sitt eget liv och
visar nu alldeles för lite fängelsetid.

KOMMANDE FILM - JIMMY OLSENS ENDA VÄN

Jimmy Olsens känsloliv i fokus:
Oförmögen att känna ilska - ett leende som fastnat.
Hans skratt ekar mekaniskt i Daily Planets fikarum.
Jimmy Olsen bränner myror med förstoringsglas, men
utan entusiasm.
Stålmannen hade kapslats ut i rymden av sin pappa
från planeten Krypton. Strax därpå pulveriserades pappan,
mamman och hela planeten.
Den unge Stålmannen hörde ingenting av smällen -
explosioner hörs inte i rymden.
Stålmannen hamnar i en fosterfamilj på jorden, och Jimmy
Olsen blir hans enda vän.
Men en vän är en vän - i synnerhet när man saknar
andra vänner.
Stålmannen hade en till vän i Lex Luthor.
Men Stålmannen orsakade att syra spilldes på Lex
Luthors huvud. Detta ledde till att Lex Luthor blev
flintskallig för resten av sitt liv, ett tema som filmen
till stor del bygger på.
Från den stunden har Stålmannen en ovän för livet.
Och Lex Luthor viger sitt liv åt att försöka Kryptonit-mörda
honom.
Stålmannens sorgliga hemliga identitet röjer aldrig
vem han egentligen är. Därför kan han aldrig skörda frukterna av allt
bra han åstadkommer.
Han har en princip att inte använda sina krafter för att tillskansa
sig själv en enda liten vinst.
Undermedvetet straffar han sig själv genom stränga levnadsregler som förstör hans liv.
En sådan är att raggande måste ske när han är Clark, och
som Clark är han chanslös. Han har dålig självkänsla
och glasögon. Det finner Lois Lane avtändande – den enda
tjej han vill ha.
Filmen återkommer till den super-puff han blåste,
den som släckte laboratoriebranden, och räddade Luthor.
Men den välmenande handlingen ledde inte bara till
vännens flintskallighet, och livslång osämja. Den snuvade honom
också på det botemedel mot hans Kryptonit-allergi som Luthor
precis uppfunnit.
Filmen slutar på det enda sätt det kan för en osårbar man:
Han har överlevt Jimmy Olsen, Lex Luthor och Lois Lane, som han
aldrig fick.
Han har överlevt hela mänskligheten.
Vit Kryptonit (Se Stålmannen nr.3 1983) har utplånat allt växtliv.
Som den siste mannen på jorden, är Grön Kryptonit hans enda chans att ta sitt liv. Och plötsligt får scenen där Lex Luthor blev skallig en ny dimension; det fanns en mening med att Kryptonit-vaccinet gick om intet.

Nu kan han äntligen dö.

(Stålmannens liv passer revy: Lois Lanes kalla blickar / Ett misslyckat självmord - kulor studsar mot tinningen / I slow-motion faller Lex Luthors hår i stora testar).

I slutscenen visar det sig att hans avlidna och omtänksamma
styvföräldrar preparerat den rymdkapsel han kom till jorden i
med Kryptonit.
Så lägger sig Stålmannen i kapseln och skjuter ut sig själv i
den svarta rymden.
In i familjegraven.

I VETENSKAPENS UTMARKER

Cassandra stod bakom soffan och gjorde magiska handrörelser över
Sebastians rygg. Men Cassandras händer hade ett naturligt
örfilsrörelsemönster som traderats i generationer. Händerna passade bra till att örfila upp folk, men inte lika bra
för den helbrägdagörande handpåläggning som var hennes arbetsuppgift.

Hon ingick i det team av vårdbroilers som gått kursen Musikens
Helande Kraft. Behandlingsformen byggde på teorien att
Mozarts musik kunde råda bot på alla former av psykiskt lidande - även Sebastians panikattacker.
Cassandras gamla armar av våld skulle fungera som ett komplement
till Mozart. För att knyta ihop säcken, sa man.
Desiree och Tess körde fasthållning i soffan, för Sebastian var
inte på humör för behandling.
Kursledare Emil gav oss muntliga instruktioner.
Han var döpt efter den färgstarke barnboksfiguren, som i ett
desperat försök av föräldrarna att framkalla den karisma som alltid
fattats dem – från stammen och ända ut i det lilla döende släktträdets yttersta förgreningar.
Kanske hade det lyckats.

Sebastian hade panik, men gjöt inga tårar över soffans tåliga
konstläder. Det berodde på att hans hjärnskada hade sabbat möjligheterna att skicka vätska till tårkanalerna. Därför blev ögonen aldrig informerade om när det var dags att börja gråta.
För ett ögonblick tänkte jag stänka lite vatten på hans ögon.
Kanske för att normalisera situationen, som började göra mig nervös.
Men jag hade inte gått kursen, så min behörighet räckte bara till
att sköta den lilla bergsprängaren som skulle skicka helande ljudvågor in i Sebastians öron.

Så gjorde Emil ett tecken. Det var dags för mig att trycka på Play.
Eine Kleine Nachtmusic, med skrik till. Utan skrik låter Mozart
däremot - precis som Leonard Cohen skaldade - som bubblegum.

En eftermiddag när jag kom till mitt arbete hade Musikens Helande Kraft haft krismöte. Behandlingen hade inte gett önskat resultat, och tanterna var arga. Fast mest handlade det om att ingen egentligen gillade Mozart. Jag fick själv ta en del av skiten – det var jag som var bödeln som tryckte på knappen.
Emil strök längs väggarna - tanterna hade pressat honom rätt hårt.
Till slut hade han gått med på att även Drömmens Skepp med Staffan
Percy hade läkande egenskaper.
Jag laddade bergsprängaren med Staffan Percy, och det fladdrade till i en tyllgardin.
I soffan sket Sebastian förgäves ner sig på osårbar konstläder.
Emil höjde en darrande hand mot mig.
Då tryckte jag på Play igen.

Familjefotografier

TILL MINNE

Flaggor hissas först i topp
men de måste ner
Jag kan inte äta opp
för du finns inte mer

Vila i frid

MUSIKDRÖMMAR

DÅR-JANSSONS TESTAMENTE

Vi hade jättehög frånvaro.
Låg mest hemma och hånglade - vi levde i nuet.
Ibland när vi skolkade hördes ett välbekant motorljud utanför.
Det var Dår-Jansson som var på ingång.
Efter en stund knackade det på dörren.
Så klev Dår-Jansson in, rakt i den enorma högen av könssaftpapper som täckte nästan hela heltäckningsmattan.
Han lärde sig aldrig.
Och vi lärde oss aldrig slänga det där pappret.
Han brukade vänta utanför medan vi klädde på oss.
Sen körde han oss till lektionen i sin gamla Saab.
Dår-Jansson var våran klassföreståndare – och en ren produkt av
gamla snälla Sverige.
Mot slutet av terminen hade han strukit all våran frånvaro
ur pappren, förutom ett par timmar för trovärdighetens skull.
Han var mästaren på att i vilken miljö som helst hitta den där döda vinkeln, dit inga sminkspeglar når. Där väntade han, för att plötsligt bara dyka upp bakom oss, som från ingenstans.
Så slapp vi ta eget ansvar den dagen också.
En dag när vi låg där och hörde Dår-Janssons Saab närma sig
fick min tjej en ingivelse att gömma sig i garderoben. Men det var
som att Dår-Janssons alla sjuka sinnen ersatts av ett sjätte sinne.
Och han vadade genom havet av ömsom torkat, ömsom färskt knullpapper rakt mot garderoben.
Så var det bara att ta skeden i vacker hand och åka Saab till den
tråkiga lektionen.
Det här kan verka obegripligt idag. I vårt fall förelåg inte ens skolplikt - det var frivilligt gymnasium. Men så här glassig var tillvaron i Ingvar Carlssons Sverige. Som Ungdom På Glid ingick vi i den exklusiva skaran man kallade ”En Utsatt Grupp”. På den tiden var det nästan samma sak som diplomatisk immunitet.
Idag hade vi sannolikt blivit mulade med vårat eget knullpapper.
Men i slutet av Sveriges glans dagar stod välståndet hårt, långt ner
i våra halsar. Vi började dyrka allt som var dåligt, och fördöma allt som var bra.
Ingvar signalerade grönt för att använda handikapphjälpmedel som sköldar och vapen.
Vår vita hy började skifta betänkligt i beige.
Men trots att klimatet hårdnat, lider vi fortfarande i sviterna av rekordåren. De där gyllene åren gjorde oss både rekordsnälla och rekordpuckade.
Det var kul, men vi blev handikappade.
Så lallar vi idag planlöst runt som nyfattiga Dår-Janssons. Och omedvetna om den där pappersbiten som fastnat under våran sorgliga allvädersstövel.

Dagens Konstverk

”Vem tror du kommer att få skulden”, från min vänsterpolitiska period.
1989, blandteknik 76 x 89 cm
Beställningsverk från VPK.

RODDAREN I FOKUS

Bandmedlemmarna ser ganska farliga ut. Men det gjorde å andra sidan de flesta på fotografier tagna i fotoautomater från förr.
Medan mäklarna har sin helt overkliga vidvinkel, hade dessa maskiner ett inbyggt filter som gav en distinkt gangster-look.
Men lägg märke till att roddaren får medverka med både namn och fotografi.
Det är ovanligt, och lite rörande.

FOLKSAM

Ibland är jag snäll, ibland är jag våldsam
Jag säljer försäkringar åt Folksam
Du kan alltid köpa dig en varm kram
Men man kan inte teckna sig mot blodskam

När skadan är skedd så dras varje knut åt
Jag är Folksams ruskiga ansikte utåt
Vi är alla tecknade för gruppliv
Vi är alla knäckta av ett skitliv

Inget läker, det kvarstår en hotbild
Vi förstår hur du kan må som frånskild
Vi kan gripa in när någon friställs
Vi kan ta och skicka dit en svinpäls

MISSLYCKAD RENSNING

Jörgens leende blottade en massa tandkött som skimrade i en rosa nyans, fast på ett könsneutralt sätt.
Vi iakttog honom genom kikare när han begav sig hemifrån.
Så stod vi i hans hem och såg oss omkring.
Inbrott på medelklassvis – huvudnyckel istället för kofot.

I papperskorgen rester av ett brev. De förde tankarna till herdepojken som försummat alla svinen och börjat kasta sten.
Så fann han de s.k. dödahavsrullarna.
Fyrtioett år senare satt vi på vår egen bruna rulle.

Brevet återskapades på elevhemmets köksbord. För att underlätta arbetet, kategoriserades bitarna och lades i olika fält på den gula vaxduken.
Men det var ingen helig skrift som växte fram. Det var en förljugen
smörja - från Jörgen till farmor i Huddinge.
Han hade besinnat sig och rivit pappret – men i allt för
stora bitar. Han borde ha investerat i en dokumentförstörare.

Jag insåg att brevet måste tonsättas.

Följande kväll när Jörgen kom hem var vi beredda med våra instrument.
1 – 2
1 – 2 – 3 – 4
Och alla gamla sätt att kränka integritet på skakade i sina grundvalar.

En vecka tidigare hade Jörgen röjt sina planer att söka anställning vid
Statens invandrarverk, där han hade en tung kontakt.
Sedan skulle han klättra mot toppen.
Och till sist bli ihågkommen som rekordhållaren i beviljade permanenta uppehållstillstånd enl. 2 kap. 4 e Paragraf UtlL.
Men så blev det inte.
Han blev mördare, eller dräpare om man ska vara exakt.
Som migrationsboss hade han ändå tvingats ta beslut som skulle
leda till åtskilliga människors död.
Nu blev det bara den där enda fylltanten i Trångsund.
Men för oss i Elevhemsorkestern var det en klen tröst.

Vi bandade aldrig uruppförandet. Men en dryg minut finns bevarad från genrepet.
Se länk.

http://dl.dropbox.com/u/6570792/MISSLYCKAD%20RENSNING.mp3

7 SCENER UR BARBAPAPA