Jörgens leende blottade en massa tandkött som skimrade i en rosa nyans, fast på ett könsneutralt sätt.
Vi iakttog honom genom kikare när han begav sig hemifrån.
Så stod vi i hans hem och såg oss omkring.
Inbrott på medelklassvis – huvudnyckel istället för kofot.
I papperskorgen rester av ett brev. De förde tankarna till herdepojken som försummat alla svinen och börjat kasta sten.
Så fann han de s.k. dödahavsrullarna.
Fyrtioett år senare satt vi på vår egen bruna rulle.
Brevet återskapades på elevhemmets köksbord. För att underlätta arbetet, kategoriserades bitarna och lades i olika fält på den gula vaxduken.
Men det var ingen helig skrift som växte fram. Det var en förljugen
smörja - från Jörgen till farmor i Huddinge.
Han hade besinnat sig och rivit pappret – men i allt för
stora bitar. Han borde ha investerat i en dokumentförstörare.
Jag insåg att brevet måste tonsättas.
Följande kväll när Jörgen kom hem var vi beredda med våra instrument.
1 – 2
1 – 2 – 3 – 4
Och alla gamla sätt att kränka integritet på skakade i sina grundvalar.
En vecka tidigare hade Jörgen röjt sina planer att söka anställning vid
Statens invandrarverk, där han hade en tung kontakt.
Sedan skulle han klättra mot toppen.
Och till sist bli ihågkommen som rekordhållaren i beviljade permanenta uppehållstillstånd enl. 2 kap. 4 e Paragraf UtlL.
Men så blev det inte.
Han blev mördare, eller dräpare om man ska vara exakt.
Som migrationsboss hade han ändå tvingats ta beslut som skulle
leda till åtskilliga människors död.
Nu blev det bara den där enda fylltanten i Trångsund.
Men för oss i Elevhemsorkestern var det en klen tröst.
Vi bandade aldrig uruppförandet. Men en dryg minut finns bevarad från genrepet.
Se länk.
http://dl.dropbox.com/u/6570792/MISSLYCKAD%20RENSNING.mp3
