Jag följde Picassos princip "Har jag inte röd så tar jag grön", och använde Microsoft Paint - ett av datahistoriens sämsta och mest bakåtsträvande program.
onsdag 30 juni 2010
Dagens Konst
Jag följde Picassos princip "Har jag inte röd så tar jag grön", och använde Microsoft Paint - ett av datahistoriens sämsta och mest bakåtsträvande program.
NY PÅ JOBBET
Jag hade vinklat en pärm så att den dolde all insyn till det klotter som toppstyrdes direkt från min högra hjärnhalva. Föredragshållaren bytte overheadbild. Nya staplar, nya möjligheter. Hans röst var ganska långt borta då jag hörde en annan röst väsa: "Vad ritar du, ritar du av mig"? Det var en kvinnlig kollega i femtioårsåldern som satt en bit bort vid konferensbordet. "Nej, nej. Jag ritar inte av dig", viskade jag tillbaka. Jag vek ihop pappret så diskret som möjligt och stoppade det i pocketfickan på kavajen. Två dagars seminarium med övernattning. Efter middagen blev det dans till levande musik. Plötsligt ser jag den där damen stå i närheten av min kavaj som jag hängt över en stol. Styrkt av rödvin har hon plockat fram pappret ur min ficka och står och stirrar på det. Jag funderade över den mikroskopiska chansen att hon skulle se bilden som ett ställningstagande mot övergrepp och nazism - och inte som ett porträtt av henne.
Just då möttes våra blickar.
fredag 25 juni 2010
KÄRLEKSMÖTE SLUTADE I FÖRNEDRING
Raggningsrepliken "Du har säkert en Simon & Garfunkel-skiva hemma" regerar på Sveriges krogar under 90-talen. Replikens harmlöshet är bara skenbar, den tycks vidimera varje limmande kräk i varje restaurang. Oberoende analyser drar liknande slutsatser om frasens styrkor. Man pekar på att tjejer i allmänhet har åtminstone en CD med S&G i sin ägo, vilket gör den till ett ganska säkert kort. Ingen verkar se, eller vill se frasens inbakade lömska kalkyler; all iskall statistik angående S&G:s skyhöga försäljningssiffror förbises.
Ungefär så hade jag tänkt mig att eftervärlden skulle utvärdera min hemsnickrade raggningsreplik. Men den kom bara att användas en enda gång - och det med ett förfärande resultat. När jag kom fram var jag jättefull och somnade omgående. Mitt i natten väcktes jag att två stora pattar pendlade apokalyptiskt över mitt ansikte, medan jag fick motta hårda knytnävsslag. Hon hade kraftig övervikt och gick inte att välta omkull. Art Garfunkels mjuka röst gav skarpa kontraster till mina fruktansvärda vrål. CDns display skickade en grön laserstråle ut i mörkret.
Track 09 - Bright Eyes.
torsdag 10 juni 2010
SKUGGOR PÅ DÄCK
Idag är det nästan bara de nästan döda som får plats på ett hem. Men då på 90-talet svängde det om äldreomsorgen. De gamla - de vi var där och spelade för - gungade i sofforna och sjöng med i refrängerna, i alla fall ibland. En majoritet var förstås väldigt risiga redan då. Men allsången hade en magi, och det är inte riktigt samma sak att spela inför 12 dödsbäddar med pipande maskiner som levererar livsuppehållande medel mitt i musiken. Då blir det konst istället för glädje. Eller bara sorg. Samtidigt blåste schlagrarna ofta oönskat liv i vårdbiträdenas döda föräldrar. Trettiotalsdängorna verkade riva upp gamla sår, ouppklarade konflikter. De surade i entrén och väntade på att få gå ut och röka sina mentholcigaretter. Ibland mellan låtarna kom de fram och önskade Smokie. Living next door to Alice var tyvärr en garanti, och ibland även en förutsättning för att få fler jobb.
tisdag 8 juni 2010
DEN HEMLIGA LÅDAN
Sedan 1976 är det samma sorgsna lovikavante - en med skoavtryck på, som ligger där i snöslasket. Den utgör en viktig del av rekvisitan i SVT:S hemliga låda med saker som har till uppgift att förstärka våra intryck av reportagen. Hyland sägs ha kläckt den briljanta idén med lådan. Cheferna drog tillbaka sitt sparpaket det året, Hyland hade sparat viktig tid, ansåg man. Uppmuntrad av succén kompletterade Hyland lådan med tre fejade brev från förtvivlade barn, skrivna av honom själv. Ett av breven låter så här, och ni har alla hört det: "Pappa er jag än verdelös menska otan menskoverde?". Fryser man bilden och betraktar den en stund är det uppenbart att det är en vuxen människa som skrivit texten.
Här är ett exempel på hur lådan används i praktiken. Reportern besöker mobbarskolans öde skolgård sent en eftermiddag. Så hivar han ut lovikavanten på marken innan han börjar fotografera. Som tittare förstår man att här, här har någon verkligen fått stryk. Grabben fick inte ens med sig lovikavanten hem - så mycket stryk fick han! Stackars jävel. Vanten regerar under vintertid. Sommartid använder man Den Deformerade Gubben. Det är en leksaksgubbe med lite sorglig karaktär. 6/3 i år fick den vara smakförstärkare i ett inslag om en lekplatstragedi. Reportern hade placerat gubben på cyckelkarusellens skena. Utanför bild drog sen det sentimentala fanskapet karusellen framåt, och gubben hackades fram klämd under hjulet. Till detta klipp hade man lagt några sorgsna pianoackord, och en speakerröst som skildrade hela händelseförloppet.
Jag har börjat göra egen rekvisita. Den här mammadockan skulle kunna användas för att illustrera ett knullmord.
torsdag 3 juni 2010
onsdag 2 juni 2010
Pixbo - Balrog 0-10
En dag fick Specialpedagogiska Skolmyndigheten ett beställningsjobb från en särskola. Någon där hade tänkt ut en pictogrambild som skulle fungera som ett verktyg för att påskynda en förståndshandikappad mans sorgearbete efter hans pappas bortgång. Men att illustrera pappans död skulle visa sig ha motsatt effekt. Hör och häpna.
Pappan hade avlidit av ett vådaskott under en älgjakt. Han spelade innebandy i Pixbo under 90-talen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)