I VETENSKAPENS UTMARKER

Cassandra stod bakom soffan och gjorde magiska handrörelser över
Sebastians rygg. Men Cassandras händer hade ett naturligt
örfilsrörelsemönster som traderats i generationer. Händerna passade bra till att örfila upp folk, men inte lika bra
för den helbrägdagörande handpåläggning som var hennes arbetsuppgift.

Hon ingick i det team av vårdbroilers som gått kursen Musikens
Helande Kraft. Behandlingsformen byggde på teorien att
Mozarts musik kunde råda bot på alla former av psykiskt lidande - även Sebastians panikattacker.
Cassandras gamla armar av våld skulle fungera som ett komplement
till Mozart. För att knyta ihop säcken, sa man.
Desiree och Tess körde fasthållning i soffan, för Sebastian var
inte på humör för behandling.
Kursledare Emil gav oss muntliga instruktioner.
Han var döpt efter den färgstarke barnboksfiguren, som i ett
desperat försök av föräldrarna att framkalla den karisma som alltid
fattats dem – från stammen och ända ut i det lilla döende släktträdets yttersta förgreningar.
Kanske hade det lyckats.

Sebastian hade panik, men gjöt inga tårar över soffans tåliga
konstläder. Det berodde på att hans hjärnskada hade sabbat möjligheterna att skicka vätska till tårkanalerna. Därför blev ögonen aldrig informerade om när det var dags att börja gråta.
För ett ögonblick tänkte jag stänka lite vatten på hans ögon.
Kanske för att normalisera situationen, som började göra mig nervös.
Men jag hade inte gått kursen, så min behörighet räckte bara till
att sköta den lilla bergsprängaren som skulle skicka helande ljudvågor in i Sebastians öron.

Så gjorde Emil ett tecken. Det var dags för mig att trycka på Play.
Eine Kleine Nachtmusic, med skrik till. Utan skrik låter Mozart
däremot - precis som Leonard Cohen skaldade - som bubblegum.

En eftermiddag när jag kom till mitt arbete hade Musikens Helande Kraft haft krismöte. Behandlingen hade inte gett önskat resultat, och tanterna var arga. Fast mest handlade det om att ingen egentligen gillade Mozart. Jag fick själv ta en del av skiten – det var jag som var bödeln som tryckte på knappen.
Emil strök längs väggarna - tanterna hade pressat honom rätt hårt.
Till slut hade han gått med på att även Drömmens Skepp med Staffan
Percy hade läkande egenskaper.
Jag laddade bergsprängaren med Staffan Percy, och det fladdrade till i en tyllgardin.
I soffan sket Sebastian förgäves ner sig på osårbar konstläder.
Emil höjde en darrande hand mot mig.
Då tryckte jag på Play igen.

Familjefotografier

TILL MINNE

Flaggor hissas först i topp
men de måste ner
Jag kan inte äta opp
för du finns inte mer

Vila i frid

MUSIKDRÖMMAR

DÅR-JANSSONS TESTAMENTE

Vi hade jättehög frånvaro.
Låg mest hemma och hånglade - vi levde i nuet.
Ibland när vi skolkade hördes ett välbekant motorljud utanför.
Det var Dår-Jansson som var på ingång.
Efter en stund knackade det på dörren.
Så klev Dår-Jansson in, rakt i den enorma högen av könssaftpapper som täckte nästan hela heltäckningsmattan.
Han lärde sig aldrig.
Och vi lärde oss aldrig slänga det där pappret.
Han brukade vänta utanför medan vi klädde på oss.
Sen körde han oss till lektionen i sin gamla Saab.
Dår-Jansson var våran klassföreståndare – och en ren produkt av
gamla snälla Sverige.
Mot slutet av terminen hade han strukit all våran frånvaro
ur pappren, förutom ett par timmar för trovärdighetens skull.
Han var mästaren på att i vilken miljö som helst hitta den där döda vinkeln, dit inga sminkspeglar når. Där väntade han, för att plötsligt bara dyka upp bakom oss, som från ingenstans.
Så slapp vi ta eget ansvar den dagen också.
En dag när vi låg där och hörde Dår-Janssons Saab närma sig
fick min tjej en ingivelse att gömma sig i garderoben. Men det var
som att Dår-Janssons alla sjuka sinnen ersatts av ett sjätte sinne.
Och han vadade genom havet av ömsom torkat, ömsom färskt knullpapper rakt mot garderoben.
Så var det bara att ta skeden i vacker hand och åka Saab till den
tråkiga lektionen.
Det här kan verka obegripligt idag. I vårt fall förelåg inte ens skolplikt - det var frivilligt gymnasium. Men så här glassig var tillvaron i Ingvar Carlssons Sverige. Som Ungdom På Glid ingick vi i den exklusiva skaran man kallade ”En Utsatt Grupp”. På den tiden var det nästan samma sak som diplomatisk immunitet.
Idag hade vi sannolikt blivit mulade med vårat eget knullpapper.
Men i slutet av Sveriges glans dagar stod välståndet hårt, långt ner
i våra halsar. Vi började dyrka allt som var dåligt, och fördöma allt som var bra.
Ingvar signalerade grönt för att använda handikapphjälpmedel som sköldar och vapen.
Vår vita hy började skifta betänkligt i beige.
Men trots att klimatet hårdnat, lider vi fortfarande i sviterna av rekordåren. De där gyllene åren gjorde oss både rekordsnälla och rekordpuckade.
Det var kul, men vi blev handikappade.
Så lallar vi idag planlöst runt som nyfattiga Dår-Janssons. Och omedvetna om den där pappersbiten som fastnat under våran sorgliga allvädersstövel.

Dagens Konstverk

”Vem tror du kommer att få skulden”, från min vänsterpolitiska period.
1989, blandteknik 76 x 89 cm
Beställningsverk från VPK.

RODDAREN I FOKUS

Bandmedlemmarna ser ganska farliga ut. Men det gjorde å andra sidan de flesta på fotografier tagna i fotoautomater från förr.
Medan mäklarna har sin helt overkliga vidvinkel, hade dessa maskiner ett inbyggt filter som gav en distinkt gangster-look.
Men lägg märke till att roddaren får medverka med både namn och fotografi.
Det är ovanligt, och lite rörande.

FOLKSAM

Ibland är jag snäll, ibland är jag våldsam
Jag säljer försäkringar åt Folksam
Du kan alltid köpa dig en varm kram
Men man kan inte teckna sig mot blodskam

När skadan är skedd så dras varje knut åt
Jag är Folksams ruskiga ansikte utåt
Vi är alla tecknade för gruppliv
Vi är alla knäckta av ett skitliv

Inget läker, det kvarstår en hotbild
Vi förstår hur du kan må som frånskild
Vi kan gripa in när någon friställs
Vi kan ta och skicka dit en svinpäls

MISSLYCKAD RENSNING

Jörgens leende blottade en massa tandkött som skimrade i en rosa nyans, fast på ett könsneutralt sätt.
Vi iakttog honom genom kikare när han begav sig hemifrån.
Så stod vi i hans hem och såg oss omkring.
Inbrott på medelklassvis – huvudnyckel istället för kofot.

I papperskorgen rester av ett brev. De förde tankarna till herdepojken som försummat alla svinen och börjat kasta sten.
Så fann han de s.k. dödahavsrullarna.
Fyrtioett år senare satt vi på vår egen bruna rulle.

Brevet återskapades på elevhemmets köksbord. För att underlätta arbetet, kategoriserades bitarna och lades i olika fält på den gula vaxduken.
Men det var ingen helig skrift som växte fram. Det var en förljugen
smörja - från Jörgen till farmor i Huddinge.
Han hade besinnat sig och rivit pappret – men i allt för
stora bitar. Han borde ha investerat i en dokumentförstörare.

Jag insåg att brevet måste tonsättas.

Följande kväll när Jörgen kom hem var vi beredda med våra instrument.
1 – 2
1 – 2 – 3 – 4
Och alla gamla sätt att kränka integritet på skakade i sina grundvalar.

En vecka tidigare hade Jörgen röjt sina planer att söka anställning vid
Statens invandrarverk, där han hade en tung kontakt.
Sedan skulle han klättra mot toppen.
Och till sist bli ihågkommen som rekordhållaren i beviljade permanenta uppehållstillstånd enl. 2 kap. 4 e Paragraf UtlL.
Men så blev det inte.
Han blev mördare, eller dräpare om man ska vara exakt.
Som migrationsboss hade han ändå tvingats ta beslut som skulle
leda till åtskilliga människors död.
Nu blev det bara den där enda fylltanten i Trångsund.
Men för oss i Elevhemsorkestern var det en klen tröst.

Vi bandade aldrig uruppförandet. Men en dryg minut finns bevarad från genrepet.
Se länk.

http://dl.dropbox.com/u/6570792/MISSLYCKAD%20RENSNING.mp3

7 SCENER UR BARBAPAPA

IDAG KAN INGET SKYMMA SOLEN

I dag kan inte något skymma solen
Det är bara vatten i pistolen
Lirarna har tvättat varje nål
Det blir kramar fast man inte gjorde mål

Ingen ville lyssna när jag skrek
Men jag är skuldfri på varje bibliotek
Jag lånar alla ritningar
Det ska bli bomber som ett svar
Dom briserar och det blir inget kvar

Och alla dikter som gav verkligheten stryk
Men ingen kunde öppna dörrarna till psyk
Väntar er bakom en krök
Jag gör min entré i rök
Och pistolen gör ett nytt och friskt försök

I kväll finns inte grannarna som hör mig
Infraljuset visar mig var svinen rör sig
I kväll läggs det bandage på allting rivet
Och varje subba blir en vän för livet

I kväll finns inga speciella körkrav
Och alla stärks av det dom inte dör av
Vänstern har förbrukat all sin gatsten
Och nu kan man ge svar på tal med runsten

På Hce finns stimulans för fantasin
Men svaren finns i bibliotekets magasin
Hämtar mitt recept på gift
Snart går jag på nattens skift
Utskriven fast med någon särskild föreskrift

Allt detta måste stoppas fast jag vill ha mer
Fullkomligheten måste tas och rivas ner
Ingen vidare kemi
Det kommer aldrig att bli vi
Trycker på röda knappen - allting är förbi

I natt är nästan inga hästar hemma
Damerna är sinnessvaga, vi får klämma
Folkligheten suddas ut med wettex
Och rosens törn är mjukare än hundkex

I natt befrias käften från sin skena
Och varje medelmåtta blir en fena
Kängorna som sparkas känns som flip-flop
Och varje gammalt äckel verkar tiptop

Ingen ville lyssna när jag skrek
Men jag är skuldfri på varje bibliotek
Jag lånar alla ritningar
Det ska bli bomber som ett svar
Dom briserar och det blir inget kvar

Och alla dikter som gav verkligheten stryk
Men ingen kunde öppna dörrarna till psyk
Väntar er bakom en krök
Jag gör min entré i rök
Men bara vatten fast ändå ett bra försök