Slaget Är Förlorat

Det var givet att min son skulle döpas efter den gamla skådespelaren och sångaren Adolf Jahr, som sjöng kupletten Det borde vara förbjudet med så vackra ögon. Men man är ju två om att namnge ett barn. Och efter att ha blivit bombad med en massa historiska referenser, som tydligen vägde tyngre än mina, fick jag tillslut vika mig.

Det Elektriska Helvetet

Det finns sjukdomar som uteslutande drabbar borgare, t ex. portvinstå. Och så har vi sjukdomar där de drabbade enbart är udda existenser långt ute på vänsterkanten. Ett sådant exempel är Elöverkänslighet, en synnerligen lömsk sjukdom. Föreställ er bakterier som slår till mot människor som tagit ett speciellt politiskt ställningstagande. Här snackar vi grejer framtagna i amerikanska laboratorier, big time. Jag ser de där dokumentärerna och tänker att statistiskt sett ska ungefär halva manskapet i ett sånt där mysigt elallergikollektiv rösta blått. I en grupp på 20 st ska dessutom lite mer än 1 person vara Sverigedemokrat. Men så fan heller, bara batik och skägg, skägg, skägg så långt ögat kan nå. Men när jag tänker efter så har ju den genomsnittlige vänsterväljaren finare bakgrund än folk som röstar på övriga partier. Därför måste kanske även elöverkänslighet betraktas som en borgarkrämpa.

Ett Verk Av En Vansinnig

Vad är det för människor som konstruerar toalettlappar, vad använder de för programvara, vad har de för bakgrund? Denna lapp skrämde skiten ur mig, och det kommer flyta en massa mer toalettvatten under broarna innan jag för första gången i mitt liv använder en toalettborste.

Dagens Sång

En gång i tiden fanns det människor som tyckte att all musik som inte var politisk inte hade nåt existensberättigande. Det kan idag låta lite overkligt och löjligt. Lite hårt och taskigt, men så var det faktiskt. Och bakom de auktoritära skäggen med luffarkläder lurade beräknande typer från medel och överklassen. Det var folk som hade - och i synnerhet skulle komma att ha - nåt att säga till om. Dansorkestrarna försökte ignorera det där, men ibland föll man till föga. Dansbanden var till största del bemannade av osäkra arbetarkillar som hade svårt att hävda sig när skäggen pekade. Detta påtvingade engagemang gav upphov till en hel del makabra låtar som visserligen skäggen säkert betraktade som framsteg för folkbildningen, men som egentligen vara var en politiskt korrekt sörja, utan någon som helst bakomliggande tanke från upphovsmännen.
Men åren går, och en del av låtarna som kom till genom tvång, har med tiden fått vissa konstnärliga kvalitéer.
Ett sådant exempel är Benny Borgs "En spännande dag för Josefine", som behandlar ämnet Rasism. Den låg nia på listan med Schytts 1974.
Och mobbningen av Josefine förklarar man med att Hennes hud var tillfälligtvis en annan.

Dagens Konst

Se hur min son trotsat målarbokens anvisningar om att rita färdigt ansiktena, och istället försökt utplåna dom.

Doktorn Kan Inte Komma

Jag vill ha min dr. Luderowski tillbaka! Precis när man fått den läkare man alltid förtjänat försvinner hon. Se hur sorgset hennes skylt hänger i bakgrunden av den nye dr. Olssons.

Dagens Sång

Ibland är grannens gräs grönare, men oftast är det ungefär lika gult som hemma. Men ser att någon eller några har stått även där och pissat. Och så står man där i pisset och längtar hem, men allt är försent.
De flesta av oss har en olycklig kärlek till någonting, en talang man gärna skulle byta mot den man har.
Jimmy Nordin var Sveriges bästa kulstötare när han tog beslutet att istället satsa på en musikkarriär.
Här några strofer ur hans Fantastiska jul:

Jul, jul, fantastiska jul
Tomtens släde har fyra små hjul
Jul, jul, fantastiska jul
fyra små alldeles runda små hjul
Släden har fyra små hjul
ett utmärkt skäl till att fira en jul

På bara sex korta rader text gör han sig skyldig till nödrim i fyrdubbel bemärkelse. Vedertagna självklarheter, samt några obegripligheter. Dels jul, och hjul. Och detaljen med slädens hjul känns ju inte heller så angelägen att den platsar i en refräng. Möjligen i vers 3 - om man nu hade kunnat bortse från att en ordinär släde faktiskt inte har några hjul. Vidare berättar han att hjul är runda, och att släden (som alltså egentligen inte ska ha några hjul men som ändå har det i den här låten), i sig är ett utmärkt skäl till att fira jul.
Jimmy Nordin är numera partiledare för Befolkningspartiet som enligt honom "jobbar för befolkningen".

http://www.jimmynordin.se

Dagens Film

Kaninmannen från 1990 är sannolikt både filmhistoriens första och sista komedi om pedofili.
Nu på DVD. (fr. 11 år)

Uppsalas Musikterritorier

Gatumusikanterna skyr inga medel i kampen om slantarna. Det senaste tecknet på ett hårdnande musikklimat är att indianerna efter 25 år med El Condor Pasa, nu vidgat sin repertoar med ytterligare en låt. Numer spelar man även My Name Is Luka - även den med förinspelat ackompanjemang. Sitter man i busskuren utanför Åhléns flyter My Name Is Luka understundom ihop med La Cucaracha från det närliggande östeuropaterritoriet. Ibland när vinden ligger på hörs även toner från det mobila och synnerligen aggressiva Tico Tico-gänget. östeuropaterritoriet som har omringat Stora Torgets indianer har i dagsläget fyra sektorer, samtidigt som man pressar Säkkijärven Polkka mot allt ödsligare områden västerut. Jag önskar att dessa rivaliserade etniska grupper en dag ska spela sida vid sida i harmoni. Kanske kan man en dag enas om en enda låt som hela Uppsala ska få lyssna på året om. Och kanske, kanske kan man lära sig fler än hälften av den låtens ackord.
Jag röstar på My Name Is Luka

Doktorn Kan Komma

På bilden ser ni Doktorn från Star Trek Voyager. Han är egentligen bara ett hologram.
Men i en episod blir han en firad operasångare på planeten Qomar. Qomaranerna hade nämligen aldrig tidigare hört musik, och Doktorn blir genast världsberömd.
Hans redan stora arrogans och självbelåtenhet växer så det knakar. Episoden slutar med att Qomaranerna istället låter ett av deras egna hologram sjunga inför publik. Det nya hologrammet är en vedervärdig sångare - men det begriper man inte på Qomar. Dom blir helt tagna av dess stora röstomfång, och ju högre i registret han ligger, och ju fler löjliga ljud han utstöter - desto starkare applåder.
Ingen bryr sig längre om Doktorn, som faktiskt var en ganska hygglig operasångare. Han får återvända till Voyager, rymdskeppet som aldrig ska hitta hem...
I och med teknikutvecklingen och det framväxande hemmamusicerandet har detta avsnitt framstått som mer och mer profetiskt för varje år som gått sedan det första gången sändes år 2000.

Julpynt i Min Regi

Min egen bostadsrättsförening kontrar med hela 6,8 meter julgran utan belysning på dess norra sida! Har som gammal styrelseledamot fortfarande vissa kontakter i föreningen.

Dagens Sång

I Eddie Meduzas Den flänge saxofonisten från 1975 sjunger han om en släkting
Som fölorat en fot i kriget. Krigsskadad och fetlagt, men av någon anledning ändå vältränad, bestämmer han sig för att ge bort sin saxofon till Eddie Meduza. Man kan anta att han tappat sitt musikintresse i sviterna av den förlorade foten.
Eddie Meduza försöker spela saxofon, men det låter inte bra på en gång - vilket gör honom arg. Hans logik är att bege sig till sin handikappade släkting för att ge honom stryk.
Här var Eddie Meduza före sin tid, och 35 år efter hans debut kan man konstatera att tiden fortfarande inte riktigt hunnit ikapp...

Döv-TV tänjer gränser

Barnkanalen sände häromdan en repris där Döv-TV gjorde den gamla norska folksagan Bockarna Bruse från 1840. Men jag såg bara två bockar istället för tre, som det ska vara! Hade det någonting med basparingskrav att göra? Hade någon döv ringt sig sjuk, och ingen annan döv funnits tillhands som stand-in? Kände dom att dom utvecklade sagan genom att avveckla en bock?
Förklaringen är sannolikt den vanliga i dessa sammanhang: När man gör tv för barn med nedsatt hörsel är det liksom inte så noga att det blir bra.

Dagens Film

Det enda vi kommer att minnas av Ingemar Bergman om 100 år, är en ca 10 sekunder lång knullsekvens med Jarl Kulle, samt Börje Ahlstedt som släpper skitar. Ingemar Bergman visste inte att han som konstnär måste undvika porr och skit. Inte för att det nödvändigtvis blir bättre så - men därför att sådant tenderar att överskugga allt annat. I hans fall hela hans konstnärskap. Åtminstone på sikt.

Back To Mommy's Inside

Back to the future är en ruskig historia om en kille som träffar en vetenskapsman som byggt en tidsmaskin. Tillsammans reser dom från 1985 tillbaka till 1955, där killen träffar på sin mamma som ung.
Men det skulle han inte ha gjort.
Mamman blir nämligen otroligt kåt på honom, och killen (som spelas av Michael J Fox) tvingas fly för att komma undan sin mamma och slippa knulla med henne. Som om inte det vore nog hotas han samtidigt av ett gäng som vill ge honom stryk. Skrämd av de delvis outtalade, men väl underförstådda hoten om att bli tvångsknullad av sin mamma, samtidigt som ett gäng – där en av killarna har 3D-glasögon - spöar på honom (Vem diktade ihop den här vidriga historien), flyr han mot nåt som ser ut som en säker död. Men det slutar lyckligt - mycket beroende på att mammans kåthet så småningom stillas, och att han lyckas ge gänget stryk - men också på att killen - sin pressade situation till trots - lyckas uppfinna rock’nroll och ta sig tillbaka till 1985.

Nån hade uppfunnit denna fejkade mailadress före mig...

Julpynt i Kommunens Regi

Först trodde jag det var en installation av en konstnär med syfte att provocera.
På sina ställen saknas nämligen belysning hela 4 meter upp i granen. Men samma grej 8 år i rad?
Det visade sig vara Uppsala Kommun som låg bakom pyntandet. Granen står på Brantings Torg i Uppsala