Musikteori del 1 – Dursubdominantens möjliga ursprung

Låtarna Hang them High, Classical Gas, The Good the Bad and the Ugly, Exodus, Hotel California, Sailing, Yesterday, Sealed With A Kiss, She’s Not There, Love Is Blue, Scenen där Sandmannen Hamnar Mitt I Partikelfysikexperimentet Och Blir Sandmannen i Spindelmannen 3, Green Peppers, Perfect Strangers, Qui est in qui est out, Lumpy Gravy, Oxygene Part IV och Mr. Customs Man, har det gemensamt att de innhåller en sk. dursubdominant. Det är inte så invecklat som det låter. Så här funkar det: (Och det blir oftast bra).

I en låt som går i exempelvis Em är Am en helt vanlig subdominant, och också den vanliga lösningen.
Men går låten i Em och innehåller ett rent A-dur, är A-dur dursubdominant till Em.
Alltså är D-dur dursubdominanten om låten går i A-moll, C-dur dursubdominanten om låten går i Gmoll, and so on. Det är väldigt praktiskt att lära sig dessa musiktermer, för de som inte har absolut gehör. Om man exempelvis behöver korrigera någon som spelar i A-dur att byta till C-dur kan man skrika ”En liten ters upp”. Då förstår den som spelar att han ska spela C-dur, om han kan musikteori. I annat fall kan man skrika C-dur, men då måste man ju först ta reda på vilken tonart han spelar i. Därför är musikspråket ofta motiverat (fast man överlever utan det).