tisdag 27 april 2010
Natten har tusen ögon
När jag kom till jobbet igår upptäckte jag att någon eller några tagit nästan allt mitt Wasa-frukostknäcke, vilket gjorde mindre. Däremot hade man även stuckit ut ögonen på mitt paket Ögon-Kakao!
lördag 24 april 2010
MEN TORPAREN FRYSER
Vilka är Philemon Arthur & The Dung? Frågan är väl ingen riksangelägenhet, men säkert 120 svenskar funderar på den då och då.
Dags att reda ut den saken, en gång för alla.
Man kan ju börja med att fråga sig själv: Var hörde jag egentligen samma fåniga röster 10 år senare, sjungandes lika bisarra texter?
Det krävs tung bevisföring när man ska påvisa något som inte uppfyller folks förväntningar. Folk gillar Flickan & Kråkan, och vill därför att det ska vara bröderna Wiehe. Kanske inte riktigt samma kreativa nivå. Lite för pretentiösa också. Risken Finns, ett annat hett spår, matchar inte heller profilen. De hade ingen karriär att förstöra. Därför knappast rimligt att tro att dom ska kunna ha hållit käft under alla dessa år om en så pass bra hemlig identitet.
Per Dunsö & Ola Ström däremot hade framtiden utstakad.
Dom skulle göra TV och få tjejer.
Här några besvärande omständigheter att ta i beaktande:
Philemon Arthur spelar dragspel precis som Per Dunsö & Ola Ström, sångarna verkar hålla sig till ungefär samma tonhöjder(väldigt högt), båda banden sjunger om katter, båda banden är definitivt kreativa låtmakare, Philemon skrev In Kommer Gösta och en av karaktärerna i Solstollarna heter Gösta. Dessutom en märklig omständighet, efter det att ett par skåningar givit mig en dialekt-analys. De kunde härleda Philemons dialekt till trakterna av Karlskrona.
I Karlskrona bor enligt Eniro en viss mr. Per Dunsö…
Här en vers ur Dunsö & Ströms John. Nog låter det rätt mycket Philemon Arthur.
John, hoppas du mår bra
Jag kan ju supa lika bra som du
Men jag blir nog aldrig någon Sartre
Kommer aldrig till Montmartre
Tänk vi prata hela natten, men det enda som jag minns
Är din katt och dina slitna jeans
En till textrad av Dunsö & Ström som inte direkt försvagar misstankegraden.
Vi vill ej bli räddade, räddade, räddade,
nej, vi vill bli gräddade, gräddade, gräddade.
Och titeln Torparen Fryser, känns ju inte heller långt borta.
Per Dunsö & Ola Ström lärde känna varandra på musikvetenskapliga institutionen i Lund 1970. På den tiden fanns det något som hette Finkultur. Den klassiska musikvärlden var högtravande på ett sätt som knappast går att föreställa sig idag. En harmlös travesti av en klassisk komposition väckte ont blod. I den tidens anda blev Philemon Arthur en skapligt lyckad provokationen.
Musikgästens Musik
Jag praktiserade på en liten närradiostation och chefen där var från en svunnen epok. Stofil uti fingerspetsarna. Han ledde ett program på onsdagseftermiddagarna som han kallade Musikgästens Musik. Upplägget var enkelt: En lokal kulturpersonlighet fick komma dit och spela sin favoritmusik. Så långt var det inga konstigheter. Men radiochefen hade en fix idé att musikgästen skulle hålla käft under hela programtiden. Om musikgästen yttrade något blev radiochefen irriterad och ledsen, ibland lite aggressiv. Då fick detta på pappret stinkande koncept ändå ett visst underhållningsvärde.
Man kunde höra honom i korridoren mellan sändningarna: "MEN DET ÄR JU MUSIKGÄSTENS MUSIK SOM SKA STÅ I FOKUS! DOM BRYTER MOT HELA PROGRAMIDÉN NÄR DOM PRATAR UNDER FASTSTÄLLD PROGRAMTID". Ingen kunde begripa varför musikgästerna överhuvudtaget skulle medverka i sändningarna när dom ändå inte fick säga Flaska.
Den lilla närradiostationen är idag ett minne blott. Och med den gick även Musikgästens Musik i graven. Kanske den uslaste programidén i radions historia.
fredag 23 april 2010
DAGENS ORD 1
MUSIKHISTORIENS FÖRSTA TONARTSSÄNKNING SÄNKTE ESTONIA
Schlagerartisten Pierre Isacsson var musikvärd på Estonia den 28 september 1994, samma natt som fartyget sjönk. Extranumret var givet. Då går jag ner i min källare, hans stora och egentligen enda hit. Det blev det sista stycke musik hundratals människor hörde innan de sjönk ner i djupet kl 01.48. Det finns betydligt sämre låtar att dö till.
Den här låten är unik såtillvida att den innehåller musikhistoriens första kända tonartssänkning. En tonartssänkning är motsatsen till den stämningshöjande, och i övermått förekommande tonartshöjningen. Att tonartssänkning lyser med sin frånvaro i musikhistorien har naturligtvis sin förklaring i att den lägger sordin på stämningen, istället för att höja den.
Legenden säger att bogporten knäcktes i exakt samma stund som tonartssänkningen tog sin början - som om låten genom sitt brott mot alla musikteoretiska lagar även rubbade världsordningen och sänkte passagerarfartyget.
Ps. Pierre drunknade - men hann först rädda livet på 26 personer.
Dagens Förutsägelse
fredag 9 april 2010
Bortglömda Ord - HIBERNALTRAMP
Dagens Serie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)